Många idioter finns det i vårt avlånga land.

Hur tråkigt vore det inte om vi alla tyckte likadant? Om alla såg problem och möjligheter på samma sätt, ja då skulle vi inte komma någonstans. Ingen förbättring och ingen försämring. Vi skulle sitta fast. Olika åsikter och synsätt behövs. En diskussion behöver skapas.

Vi försöker absolut inte få någon att tycka som oss. Vi försöker inte heller tvinga någon med annorlunda åsikter att umgås med oss (även om jag tycker det är töntigt att det kan påverka umgänget). Ingen behöver acceptera oss och våra åsikter om det känns omöjligt (fast det börjar gå mot gränsen till idioti nu).

Man behöver inte stryka medhårs om man inte håller med. Däremot har det redan gått för långt när man kommer med olika sorters påhopp. Det finns ett mellanläge som är helt okej; att bara låta det vara. Tänk vad du vill, tyck vad du vill, men var tyst om du inte har något vettigt att säga!

Diskussionen behövs. Kom gärna med frågor eller påståenden, men bara om du verkligen vill ha ett svar. Påhopp, skitsnack, fördomar, skällsord mm är ju bara till för de som egentligen inte har något att komma med. Det är när man inte har tillräckligt bra argument som man tar till falska påhopp. Bara för att ha sagt någonting. Ja, men ibland är det bättre att vara tyst då.

När det sedan går över till fysiska handlingar, då kan man verkligen börja fundera över vart landet är på väg. Då kan man verkligen börja snacka om idioter. Det är aldrig på något som helst sätt det minsta lilla rätt att göra någon illa på grund av annorlunda åsikter. Skadegörelse, misshandel, hot.. hur långt ska det få gå?
Alla kan inte tycka lika, vilket är bra! Man kan inte bara gå och hacka ner på alla som inte tycker som en själv. Ska man behöva jämföra oss med Nordkorea eller är det här ett fritt land? Är Sverige en demokrati?

Det här är något som verkligen får mig att koka. Hur kan man inte acceptera och respektera en människa för att den har annorlunda åsikter och synsätt än vad man själv har? Okej, tyck illa om mig, hata min åsikter, tyck att jag är blind eller vad det nu är.. Men var mogen och lämna det där. Eller ta diskussionen. Börja inte med påhopp och fördomar. Jag har hört nog! Och för allt i världen, låt det inte gå överstyr. Låt det inte gå över till fysiska handlingar. Då kan man ju börja fundera över vem det är som faktiskt tänker radikalt..

Händelsen kommer att polisanmälas. Vad är nästa steg? Hur långt tänker det gå? Eller var det bara en gång? Visst kan jag komma att känna mig otrygg om det blir värre. Men jag kommer aldrig att vika mig för den sakens skull. Snarare tvärtom, att jag känner mig mer manad att fortsätta. För ska det vara såhär, då behöver samhället verkligen förändras. Och jag tänker inte var den som sitter och ser på när allting faller samman..